Bråvalla & Wu-Tang ♥

 
Det sjukaste någonsin utan tvekan, trodde aldrig någonsin att jag skulle stå längst fram vid kravallstaketet på en Wu-tang konsert. Dessutom inte med dem personerna som står mig allra närmast. Jag får alltid panik på konserter eftersom jag inte klarar av att ha så många människor runt omkring mig samtidigt så jag var nervös för det hela dagen innan, men det gick kanon. Jag höll precis på att bli bättre efter att ha varit genomförkyld i en vecka innan men dagen efter Bråvalla så hade jag ont i hela kroppen, rösten var borta återigen och allt dansande kändes av på morgonen.  
 
Att stå där längst fram i en timme i väntan på dem, sen möts man av en fet doft utav gräs när dem kommer ut vilket inte förvånade mig. Dem var påröka, men vafan gör det när dem gjorde kvällen så bra som den bara kunde bli. Såg även Robbie Williams fast Elin och Anton försvann närmare scenen medans jag och Filiph stod långt bak för jag var så sjukt trött och det var ju fullpackat med folk. Efter det såg vi bästa Silvana efter klockan ett någon gång så satte vi oss alla vid scenen och såg dada life, alla var trötta och det regnade innan jag drog med mig Elin långt ini publikhavet en sista gång och dansade tills vi båda hade håll sen drog vi alla hem. 
 
Utan tvekan en av de bästa dagarna jag haft, går inte att beskriva känslan!