fullt upp

 
Har inte haft tid att blogga de senaste dagarna. I onsdags efter skolan så mötte jag Wirre på stan och vi gick runt ett tag innan Sofia kom också, sen var vi på stan en stund till innan vi drog vidare till Wirre, sen drog vi på bandymatch och efter det tog jag bussen hem strax före tio-tiden. I torsdags när jag vaknade så bestämde jag mig för att vara hemma från skolan eftersom jag inte mådde bra. Slängde i en avfärgning i håret som jag köpte på stan dagen innan och sen en till färg så är inte svarthårig längre. Igår var det äntligen fredag och efter skolan mötte jag upp Wirre och Viktor på stan sen gick vi hem till Wirre. Wirre frågade i torsdags om hon fick klippa mig så jag kände för att va lite spontan och sa ja till det så igår fick hon ta saxen och fixa mitt hår. Mitt hår är så förbaskat slitet så om jag går till frisören och ber dem ta bort det slitna så tar dom bort minst 1dm och det vägrar jag. Så nu känns mitt hår mycket fräschare även fast Wirre inte tog så mycket. Sofia kom även dit, både hon och Wirre går stylist så dom fick sminka mig lite, blev hur nöjd som helst! Sen drog vi till Viktor med 2 andra. Hade en bra kväll, har nog inte skrattat så mycket på länge som jag och Wirre gjorde. Sen strax efter 1-tiden så fick jag och Sofia skjuts av Gustav och Robin på deras cyklar till rese där jag tog bussen hem strax efter halv 2 och däckade direkt när jag kom hem för var hur trött som helst. Nu ska jag snart orka dra mig till duschen för senare kommer Elin hit så ska spendera kvällen med henne.

Uppmärksamhetsstörning/hyperaktivitet

Det finns en sak som jag är sjukt trött på och det är folks munnar som slänger ur sig massa ord utan att ha någon kunskap av det. Läs på om det innan ni säger saker som får andra att må dåligt och som dessutom får er att se dumma ut.

När jag fick min ADHD-diagnos så grät jag. Jag gjorde en utredning för ADHD i slutet av mellanstadiet men det visade att jag inte hade ADHD. Men någonting var det ju, så jag fick göra en till utredning och då kom dem fram till att jag hade ADHD. Jag var precis som alla andra när det gällde en sak, jag visste inte ett dugg om ADHD. När jag gick i årskurs 6 & 7 så brukade mina dåvarande vänner ständigt driva om ADHD. "Hörru, har du tagit din ADHD-medicin idag?" osv. Kommer t.o.m ihåg när en person berättade att hennes pappa hade drivit om det med henne. Nu i efterhand inser jag hur jävla illa det ligger till hos både vuxna och unga när det kommer till ADHD. Så som alla hade hållt på och drivit om det runt omkring mig så trodde ju jag att det innebar att man var dum i huvudet och inte fattade någonting. Hur många vet att det handlar om koncentration, impulser och hyperaktivitet? 
 
Jag grät när jag fick höra "du har diagnosen ADHD". Jag fick ju bara upp allt skit som alla hade drivit om under alla åren. Jag sa till mina föräldrar "berätta inte det här för några" jag ville inte att mina syskon skulle få reda på det ens för jag skämdes. Jag kände mig onormal, konstig, utanför och mindre värd. Sen kom det fram till min familj och släkt. Lärarna på skolan fick ju också veta det eftersom det påverkade mig i skolan. Jag höll tyst om diagnosen i över ett år innan jag berättade det för någon vän, jag kommer ihåg hur rädd jag var för att mina vänner skulle vända sig mot mig. 
 
Jag fick fortfarande höra dem där idiotiska skämten om ADHD på lektionerna, när någon satt där och drev med en annan om det, det gjorde så jävla ont inom mig. Jag kommer ihåg att jag fick sitta på mattelektionen och kämpa för att inte tårarna skulle komma. Ilskan inom mig bubblade upp snabbt varenda gång. Idag kan jag med all säkerhet säga att en och varannan av dem själva har ADHD utan att dem vet om det för nu när jag vet hur det är, så är det så lätt att läsa av andras beteenden. 
 
Alla vet inte varför Petter är så viktig för mig. För 2 år sen så fick jag ett sms av pappa, där stod det att jag skulle lyssna på Petters låt "början på allt", det var precis när den hade släppts. Då började jag lyssna på hans låt "krafter" som handlar om just Petter och hans ADHD-diagnos. Det är tack vare Petter som jag lärde mig att acceptera mig själv. Jag kommer ihåg att jag under våren 2013 skrev ett inlägg på den här bloggen om att jag hade ADHD, det var första gången jag vågade säga det öppet. Den natten sov jag inte mycket kan jag säga, några timmar efter var inlägget även raderat för fyfan vad skit jag fick. Trodde inte att folk var kapabla till att slänga ur sig sådana saker som många gjorde. 
 
Idag skiter jag ärligt talat i vad folk tycker och tänker om det, frågar någon så ljuger jag ju inte längre och säger att jag inte har någon diagnos. Alla vet ju mer eller mindre om vad astma, diabetes, dyslexi osv, innebär. Det borde vara lika vanligt att man vet vad ADHD innebär för det är vanligt. Till och med min pappa hade varit med i ett samtal där gubbar i hans ålder satt och drev om ADHD som om man vore dum i huvudet, då hade pappa sagt "min dotter har ADHD". Jag skulle ha velat se de andras miner när han sa det. 
 
Jag är en människa som alla andra. Jag behöver ingen jävla ADHD-stämpel i pannan som många placerar ut. Jag är inte dum i huvudet och om jag nu skulle vara det så beror det inte på ADHD. En som jag var vän med för ett litet tag sen har sagt till mig flera gånger att hen tycker att det är fel av folk att stämpla någon i pannan bara för den har ADHD. När jag sa till den att göra utredningen som den blivit erbjuden för hens skull så fick jag höra "jag vill inte få en ADHD-stämpel i pannan" det va anledningen till att personen inte ville göra utredning. Det gjorde mig så förbannad. Den sa att den inte tycker att folk ska stämpla andra som har det, men vill inte göra en utredning för den inte vill att andra ska sätta en stämpel på hen. Då insåg jag direkt att den personen har gjort som alla andra och ser mig som en stämpel, men den vågar inte stå för det.
 
Jag kan va sprallig, jag kan ha svårt att koncentrera mig, jag kan ha svårt att kontrollera mina känslor/impulser. Jag är inte dum i huvudet. Jag förstår inte mindre än någon annan. Jag tar medicin dagligen så då märks det inte att jag har någon diagnos. Idag kan jag se många fördelar med att ha ADHD. 
- kreativitet: jag skulle inte orkat lägga ner tid på målande eller skrivande, jag vet inte om jag hade brunnit för foto om jag inte hade ADHD. Jag hade nog gjort det men jag hade nog inte varit bra på det.
- jag: allt med mig själv. Jag hade aldrig vågat stå för mina åsikter, aldrig vågat vara mig själv och ha min stil om jag inte hade ADHD. Jag hade förmodligen hållt mig bakåt och varit som alla andra, tyvärr.
- engagemang: vill jag något så går jag in till 100% och det är en sak som jag är jätteglad över.
 
Jag skulle gärna vilja se att folk slutar hålla undan detta. Man ska inte behöva dölja något sånt här pågrund av andras okunskap och idiotiska skämt som andra får må jävligt dåligt av. Såhär ska det inte vara. Man ska inte få en stämpel i pannan eller anses som konstig. Det här är ändå en sak som är bra för dem man umgås med att veta om, ifall man har en diagnos för det kan påverka personen mycket ibland. Idag vet jag hur mycket skit speciellt tjejer får ta, eftersom det är vanligare att killar har ADHD. Jag känner flera tjejer som har ADHD men ingen av dem vågar vara öppna med det, för dem vet hur folk snackar. Jag hoppas att detta bankade in lite kunskap innanför pannbenet på någon iallafall. Kunskapen måste spridas, vi lever på 2000-talet nu.åsio

lovet med roligt folk

 
Jag har haft lov, både från skolan och bloggen. Jag förstår mig inte på er som bloggar när ni är med vänner osv. Jag har haft sånna vänner och ni är så tråkiga, prioritera människor före er blogg vafan. Jag har städat som en galning idag och jag är helt slut nu, hann tvätta sminkborstarna, rensa mina garderober, göra rent alla Vans, städa mitt rum + slänga en del skokartonger eftersom mina garderober mer var som ett lager med skokartonger.. Imorgon börjar skolan och det ser jag inte framemot. Har varit på marieberg med Johanna tidigare i veckan så imorgon slänger jag förmodligen upp en hel del inlägg om det jag köpte + det jag fick när jag fyllde år även fast det var ett par veckor sen nu. I fredags kom Elin hit och vad har vi gemensant? Vi äter varenda gång vi ses så vi drog till Vintrosa och åt pizza även fast vi fick gå hela vägen hem som tar minst 30minuter? Och vem är helt tom innanför pannbenet? Elin såg en person som hon gick och hälsa på sen när hon skulle gå ikapp mig igen så började hon snacka med ett träd, som hon trodde var jag.... I lördags drog jag in till stan och mötte Wirre som jag inte träffat sen sommarlovet. Vi hade inga planer för kvällen men det slutade med att vi var med ett gäng bandykillar vid behrn, sen drog jag & Wirre + två av dom andra hem till henne. Skulle ta nattbussen hem men det slutade med att jag sov kvar där. Igår drog jag hem och orkade inte göra nånting eftersom jag hade sovit så lite, så vilade typ hela dagen. Har haft en jäkligt rolig helg + vecka så det är väl bra att skolan börjar igen, man kan ju inte ha det bra hela tiden. 
 

lite nya saker & veckan

 
Var på Marieberg tidigare i veckan och fick med mig bland annat det här hem därifrån. Real Techniques borstarna har jag kollat på i flera månader utan att köpa, ska dock dit imorgon igen och köpa fler, dom var kanon. Bortsett från det så har min vecka varit ganska så kaos. Förra helgen så fyllde jag så då kom släkten och kvällen spenderade jag som vanligt med Elin, hon har kommit hit varenda kväll när jag fyller i flera år nu. I söndags kom Max, hur jäkla bra är inte han som hade med sig 1kg Nutella & biljett till Petter i Uppsala?!!! Han har sovit här nästan hela veckan. Skolan går bra nu, dock har jag haft ont i magen hela veckan så det har förstört för mig rätt så mycket..